Vi har ett riktigt stolpskott till granne. I alla fall parkerar han som ett. Hans bilar står alltid parkerade precis utanför vår garageinfart så att man får trixa och fixa sig ut. Ni vet: backa två centimeter, stanna och vrida på ratten, köra framåt två centimeter, stanna och vrida igen, backa två centimer till osv, till dess man äntligen kan köra iväg. Fly förbannad.
Precis så var det häromdagen när jag och tjejerna skulle iväg på något ärende. Men för att göra det lite extra irriterat, satt Tora där framme i sin bilbarnstol och upprepade som en liten papegoja, medan jag ömsom körde framåt, ömsom bakåt, vände, vred, svor och svettades: "Kan du inte mamma? Kan du inte?"
Och ändå tycker jag mig vara rätt okej på att parkera bilar. Fast lika bra som Janne är jag inte*. Om man bortser från den lilla parkeringsgarageincidenten, så är han faktiskt en fena på att parkera bilar, speciellt på att fickparkera dom. I de mest minimala luckor kan han trixa in vår pansarvagn till Saab, och så gott som alltid på första försöket. Aldrig att han behöver göra om hundra gånger, som en annan.
Fast en gång har jag faktiskt sett honom lite småstressad i en fickparkeringssituation. Då fick han köra fram och göra om proceduren HELA TRE GÅNGER. Det var när vi skulle parkera bilen utanför Karolinska när Signe skulle födas och jag satt i baksätet, profylaxandandes öppen 8 cm** och mellan värkarna flämtade fram: "Jag menar inte att stressa dig älskling, men du får gärna skynda dig lite nu. Jag tror att hon tittar ut när som helst".
*Ja, jag skriver det här helt frivilligt. Inte på något sätt hotad eller så.
**För er noviser inom barnafödande. Man börjar på 0 centimeter och slutar på 10 centimeter. 8 centimeter betyder alltså att ungen ploppar ut när som helst. Typ. Även om valet av ordet "ploppa" kanske inte var det som bäst beskriver hur det faktiskt går till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vissa av oss vill gärna att man använder ordet ploppa...känns bättre så inför framtiden :-)
pp: När jag tänker efter så kom Signe ut med litet av ett "plopp". Tora däremot togs ut med sugklocka, så där blev det lite mer av ett "schlurp". Betryggande va?
Vad deppig jag blir, jag skrev en aslångt kommentar till detta inlägg i går kväll (natt?), rätt roligt var det också, och sen försvann det bara. Jädra skit.
Jag skrev att om vi varit i samma stress-situation, jag och grisens pappa, så hade vi förmodligen än i dag backat och grejat. Grisen hade nämligen inte särskilt bråttom ut.
Tre övertidsveckor varav två dygn på KS, så vårt problem var mer att ha koll på när parkeringstiden gick ut, så att vi inte skulle få böter. Ja, det ansvaret lade jag faktiskt på den blivande pappan, självisk som jag var.
polly: Sur man blir på sånt. Kommentarer som försvinner ut i cyberspäjs och ungar som inte vill komma ut i vettig tid.
Haha! Min fyraåriga son vrålade "och så kan du väl försöka att inte köra av vägen mamma!" när jag försökte trycka in honom i bilen på parkeringen utanför coop en lönelördag.
karin: Känns betryggande ;)
Skicka en kommentar