Say smile!

Idag på förmiddagen kom jag iväg tränade. Blek, hålögd och in till döden trött (eftersom Signe haft en av sina jag-ska-banne-mig-vara-vaken-ett-par-timmar-mitt-i-natten-nätter), stapplade jag mig fram till receptionsdisken och mumlade: "Biljett till bodypumpen tack", bara för att upptäcka att mitt 10-klippskort var slut.

Gah! Nåja, efter lite snabb huvudräkning (så snabbt man nu kan räkna med en amningshjärna som blott har fått ca fyra timmars vila under natten), kom jag fram till att det nog lönade sig för mig att betala månadsvis ändå. Bara jag tränar minst sju gånger i månaden så. Och det ska man väl fixa.
Medan jag som bäst stod där och försökte läsa avtalet jag skulle skriva under, höll tjejen i receptionen på och fipplade med någon mackapär som stod brevid kassan. Jag kastade ett osminkat öga mot hennes fnulande. Vad höll hon på med? Jag lutade mig lite intresserat framåt så att det droppade lite regnvatten från mitt feta, otvättade hår ner på receptionsdisken.

"Sådär", säger hon plötsligt. "Nu har jag tagit ett kort också". Jag hinner inte ens börja fundera på vad hon menar med det, innan hon räcker över mitt nya gymkort. Med en nytagen bild av mig på och allt. Mackapären hon höll på att pilla med var såklart en webkamera.

Behöver jag tillägga att jag tecknade upp mig för ett årskort. I tolv jävla månader till ska jag dras med det där kortet, där jag ser ut som jag nyss kommit ut ur dödskallegrottan. Nåja, som tur är ser man knappt att det är jag på kortet. Hoppas jag.