Signe och tandborsten

Det fanns en tid när Janne och jag gick runt här hemma och en smula oroligt sa till varandra: "Så där snäll som Signe är kan man bara inte vara. Hon finner sig ju i allt". När Tora svartsjukt ryckte saker ur Signes händer, sa vi till Tora mest för ordningens skull för Signe, hon brydde sig inte. Hon bara skrattade och började tugga på en ny leksak.

Man kan säga att den tiden är förbi. Signe-liten verkar ha jobbat hårt på sin dumsnälla sida och istället utvecklat ett sjuhelsikes humör. Satan i gatan vad arg hon kan bli när man tar något ifrån henne nu för tiden. Av någon anledning blir hon speciellt arg när man snor tandborsten från henne. Min eltandborste är den klara favoriten. Den kan hon släpa runt i huset en hel kväll. "Klonk, klonk", låter det när hon kryper runt med den i ena handen. Man hör på lång väg när Signe-liten kommer krypande. Onekligen mycket praktiskt.

Hela den här tandborst-fetischismen är för övrigt mycket praktisk. När helst jag önskar några minuters lugn och ro, vänder jag helt enkelt upp och ned på tandborstmuggen och sprider ut hela hushållets tandborstar framför Signe. Att man sedan får plocka bort blått ludd tillhörande vår heltäckningsmatta mellan tänderna, ja det får man helt enkelt leva med.