Jag vet att det har varit ett evigt gnällande på den här bloggen om Signes sömn, eller snarare brist på sådan. Jag har väl inbillat mig att vi har ett barn som sover lite krassligt. Så att säga.
Men så var vi på dop i helgen. Där träffade vi bla Jannes kusinbarn Hugo med föräldrar. När Hugo, som nu är nio månader, var lite mindre sov han typ tjugo minuter i stöten. Lite jobbigt kan man tycka, och därför frågade jag Hugos mamma Maria, hur Hugo sov nuförtiden.
"Jo", svarade Maria. "Han sover ungefär fyra-fem timmar..", varvid jag tänkte att det låter ju ungefär som Signes nätter, hon sover ungefär fyra timmar innan hon behöver vyssjas om. Men jag hann inte säga något innan Maria tillade: "..per dygn".
"PER DYGN!", utbrast jag i förskräckelse. "Hur menar du då?".
"Ja, han sover oftast mellan typ 19.30 och 21.30 och sedan ett par timmar till mellan 4 och 6. Har vi tur sover han ca 20 minuter på förmiddagen också".
Sweet Jesus. Signe framstår ju som rena rama narkolepsi-bebisen i jämförelse. Det är tur för Hugo att han är så söt och glad. Då kommer man liksom undan med sådant här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Huvaligen! Vaken mellan 21:30 och 4? Varje natt?
Åh, herregud! Jag ska sluta klaga på Vilhelms icke-existerande sömn nu, omedelbart bums!
Ojojoj, kan man få en personlig assistent till ett sådant barn? Hur klarar man det annars? Ella däckade vid 10-tiden igår och vaknade kl 8 med ett 40-minuters amningspass någonstans i mitten, hon måste vara världens tröttaste bebis. Eller så laddade hon för kvällens flygresor...
akan-kakan: Ja, tänk dig!
medea: Jo, man känner ju lite så.
karin: Jag vet inte hur man klarar det faktiskt. Men Hugos föräldrar såg ut att må oförskämt bra. Men så har de värsta söta sonen också.
Skicka en kommentar