Jag har beställt lite nya kläder på postorder. Tora har nämligen blivit så fasligt lång på senaste tiden, att alla byxor hon hade i våras nu fladdrar kring vristerna. Och när jag ändå höll på att beställa kläder till Tora, passade jag på att klicka hem lite kläder till mig, bla en fin klänning. Eller så var det så, att jag fick syn på klänningen och bara måste ha den och sen beställde lite kläder till Tora av bara farten. Så kan det också ha varit.
Hur som. Kläderna kom i fredags. Lyckligt slet jag upp paketet och drog på mig klänningen. Den satt oroväckande tajt över armarna. Det kan visserligen ha sin förklaring i att jag blivit så oerhört vältränad på sistone, men att klänningen smet åt en aningens för hårt även runt midjan kunde jag tyvärr inte bortförklara av samma anledning. Besviken och lite ledsen började jag dra av mig klänningen igen. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Klänningen var rent ut sagt skittrång. När jag fått den halvvägs över huvudet satt den ohjälpligt fast. Jag fick varken av den eller tillbaka den igen. Den satt som en välskräddad broderad tvångströja och höll mina armar sträckta över huvudet som i ett skruvstäd. "Janne hjälp!", skrek jag i panik. Janne kom genast till min undsättning: "Vad är det?", frågade han. "Dra av mig fanskapet", skrek jag någonstan inifrån alla volanger. Janne började dra klänningen över mitt huvud, varvid han konstaterade: "Vilka tajta kläder du har köpt".
Ja men va fan. Det. Var. Inte. Menat. Så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det här inlägget tycker jag att du gott och väl kunnat illustrera med en bild som Janne kunde ha tagit innan han hjälpte dig av med klänningen. Du måste tänka lite på oss läsare också! ;-)
jag tänkte precis samma tanke som Polly :)
Så ni menar att istället för att ropa "Janne hjälp!", så skulle jag ha hojtat "Janne hämta kameran". Jamenokej. Nästa gång. Lovar.
bra att vi får se foto nästa gång!! Jag tycker vi kanske kan få se en liten fotoserie? Varför bara ett foto?
Viktigast: lät Janne uppskattande över att kläderna var tajta? Eller hajjade han att du tyckte de var för små så han var så där vahettere sarkastisk?
yllet: Han var mer sådär kallt konstaterande, typ, varför köpte du inte kläder i din storlek? Jamen, det var ju det jag TRODDE att jag gjorde. Bah! Karlar!
HA HA HA!!! förlåt men HA HA HA! sånt har hänt mig i provhytter, jag tror mig till och med ha spräckt nåt plagg ibland :D
Vilken otur du hade. Jag köper alla mina plagg på postorder utan större missöden.
/Jan Engström
Det blev liksom inte alls lika roligt när mitt riktiga namn syntes, sorry :-(
/M
linda k: Fy för när det händer i provhytter. Då får man liksom panik på riktigt. Av tanken på att behöva gå ut i butiken med klänningen över huvudet och be någon om hjälp. Som tur är har jag sluppit det.
jan-marcus: Ingen fara på taket.
Skicka en kommentar