Potträning

Vi håller som bäst på att potträna Tora. För att bara ha hållit på att "öva" några dagar, tycker jag nog att det går ganska bra. Vitsen med att potträna, är ju att man ska lära sig känna när man behöver "göra det" och säga till innan, så att man hinner få av sig brallorna i tid. Tora är jätteduktig på att säga till. "Nu kommer kiss", ropar hon glatt. Tyvärr betyder inte "nu kommer kiss" samma sak som "jag är kissnödig". Nej, "nu kommer kiss" betyder precis just det. Jag vet inte hur många trosor jag har tvättat i helgen. Fast ibland så blixtrar det till, och Tora förvarnar några millisekunder innan det börjar droppar. Om man snabbt som attan får tid pottan har man snart en mäkta stolt tvååring som vill visa hela världen vad hon åstadkommit.
Fast det roligaste hände i lördags när Jannes gudson Alfons kom på besök med sin pappa Nicke. Tora ville gärna visa Alfons och Nicke snigeln, som vi upptäckt satt uppe på en gren i äppelträdet. Ganska högt uppe. "Titta snigeln", bad Tora Nicke, som snällt lyfte upp Tora och satte henne på sina axlar så att hon skulle komma lite närmre. När så Tora satt där uppe, tryggt på Nickes breda axlar utbrast hon: "Nu kommer kiss!!"

Toras restaurang

För att fira nationaldagen har jag och tjejerna varit i lekparken på förmiddagen. Som vilken annan helg som helst med andra ord, men dagen till ära bjöd Tora till matkalas i sandlådan. Hon höll nämligen på att ösa sand i två hinkar med en minimal spade som mest liknade en sked, varvid jag frågade:
"Mmm, vad gott. Lagar du mat?".
"Jaa", svarade Tora.
"Vad lagar du för något gott då?"
"Jag lagar mat!"
"Men vad är det för mat?"
"Det är mat", upprepar Tora något irriterat och fortsätter röra i "grytorna". Jag tänker att jag måste hjälpa henne lite på traven:
"Lagar du ris. Får mamma smaka?"
"Ja, ris", säger Tora och räcker glatt fram sandhink och sked mot mig. Jag låtsas äta.
"Mmm, vad gott. Vad lagar du mer? Är det kyckling?"
"Ja, kyckling", säger Tora och räcker fram den andra hinken.
Det här är nog ett väldigt bra tillfälle att smyga in lite näringslära, tänker jag och säger:
"Nu vill mamma ha lite sallad också. Tomat, gurka och paprika"
Tora börjar ivrigt ösa sand i sina hinkar. Jag får massor av sallad. Fyra-fem hinkar. Sen förvandlas plötsligt lekplatsrestaurangen till en fransk bistro. Tora serverar groda.
"Här får du. Groda"
"Vad sa du? Får mamma groda?"
"Jaa, groda!!"
Det är bara att äta och se glad ut. jag har faktiskt aldrig ätit groda förut. Det smakar förvånansvärt likt kyckling.

Sommarlov

Det känns som om det var igår jag skrev det här inlägget. Men det var det inte. Det var tre veckor sedan. Och idag har jag tentat. Tror faktiskt att det gick ganska bra också, men det tror man ju å andra sidan nästan alltid efter en tenta. Det kändes bra i alla fall, och det är ju det som räknas. Eller inte.

Examinatorn: Du har faktiskt missuppfattat i stort sett varenda uppgift på tentamen. Du har tyvärr inte klarat kursen.

Jag: Men det kändes i alla fall bra när jag skrev tentan.

Examinatorn: Jasså. Jamen då så. I sådana fall får du såklart godkänt.

Nästa onsdag får jag veta om jag klarat mig eller ej. Signe, som passades av farmor medan jag tentade, fick i alla fall godkänt. Strax innan nio ammade jag och gick sedan in och började skriva, medan Signe och farmor gick en promenad längs Brunnsviken. Eftersom Signes varannan-timmes-ätande verkar hålla i sig, smet jag ut (med tentavakten hack i häl) och ammade igen vid elvatiden. Eftersom all konversation är strängligen förbjuden mellan kursdeltagarna under tentamens gång, var det tur att tentavakten inte visste att Signe faktiskt också gått kursen. Annars hade jag kanske inte fått amma henne under pågående tenta. Nu kunde jag istället viska tyst i hennes öra: "Signe, hur var det nu man gjorde när man räknade ut konfidensintervall egentligen?". Men Signe var inte så pigg på att fuska. Hon ville bara äta och sedan slagga om i vagnen igen.

Här är där man är!

Idag på eftermiddagen stod jag i köket och fixade med pastasalladen vi skulle ha till middag. Tora var i vardagsrummet och läste böcker. När det gått en sisådär 10 minuter, var allt fortfarande lugnt och stilla. Det hör till ovanligheterna. Jag tänkte att jag var tvungen att ropa på Tora, för att kolla att hon verkligen var kvar där i soffan. Tänk om hon smitit ut utan att jag märkt det?
"Tora, vad gör du?". Inget svar. Jag ropade en gång till.
"Tora, var är du? Är allt bra". Fortfarande inget svar.
"Tora, är du i vardagsrummet?".
Då hörs en röst ifrån vardagsrummet: "Näe!!".
"Nehej, var är du då?"
"Jag är HÄR"
Ja det är klart. Vad dum jag är.

Filmtajm

Medan jag ändå håller på att lägga upp lite stuff på bloggen, testar jag att lägga upp en videosnutt också. Den är på Signe i min mage, i 3-D. Eller 4-D, som ultraljudskliniken hävdade. Jag frågade när vi var där vad den fjärde dimension kunde tänkas vara. "Its movement", fick jag till svar (killen som gjorde undersökningen var australiensare). Det var också han som sa, när han fick in en bra bild på Signe i magen: "Oohh, look there she is. Curling up against the "moderkaka". How cute". Mmm, det lät ju verkligen jättemysigt. Moderkaka måste vara det absolut mest osexiga ord som finns.

Hvdvrk

Signe och farfar
Tora och Linnie

Mormor och Signe

Det är inte bara Tora som klär i Hello Kitty-keps

Jag har så sabla ont i huvudet idag. Jag tror jag har överansträngt min amningshjärna med att (försöka) räkna för mycket matte. Har precis tagit en liten "piller-cocktail" och medan jag väntar på att den börjar verka, lägger jag in lite roliga kort som vi fick från morfar igår. Det är ungefär så mycket intellektuellt arbete jag klarar av just nu.

På landet

Årets första dopp

" Heja syrran"

Sovstund i vagnen

Signe och morfar

Signe och mamma

På en filt i det gröna

Idag har jag och tjejerna varit och hälsat på morfar och Agneta ute morfars landställe vid sjön Ådran utanför Huddinge. Någon gång i tidernas begynnelse döpte någon fyndig person landstället till "Knottskogen" för att där fanns så mycket knott. Idag tycker jag "Fästingnäste" är ett mer passande namn. Förra sommaren var jag och Tora på besök på landet två (2) gånger och fick sammanlagt vid dessa två besök sju (7) fästingar. Långt in på hösten var jag livrädd att jag smittat Signe (som då låg i tryggt förvar min mage) med TBE. Nu är både Tora och jag vaccinerade och jag hatar inte fästingar lika mycket som jag gjorde förra året. Men jag tycker fortfarande att de är "nasty little creatures". Jag brukar kalla mig djurvän men vid fästingar, där drar jag fan gränsen.

Tora stod i alla fall för årets första dopp. Hon vadade ut i vattnet så långt Hello Kitty-kepsen tog henne, till skillnad mot Morfar som inte ville inte blöta ned Bajen-shortsen och bara fuktade knäna. Signe den badkrukan ville inte bada alls. Hon satt hellre i skuggan vagnen och gav syrran glada tillrop från strandkanten. Efter bad och lunch sov Tora mer än gärna en tupplur i vagnen (nu passade det minsann). Det gillade Signe som då fick både morfar och mamma helt för sig själv. Dessutom fick hon sin efterlängtade stund på filten i skuggan i gräset.