Jag har fem mattepoäng kvar till att bli behörig att undervisa gymnasieelever i matematik. Eftersom jag kan lika gärna kan försöka ta de poängen nu som senare, har Signe och jag idag börjat kursen "Sannolikhetslära och statistik" på Universitetet. Förra våren, när Tora var 8-9 månader, fick hon hänga med mig och läsa tio poäng "Matematikens historia". Om mina barn blir jurister när de blir stora, så är det inte mitt fel.
Idag tillbringade Signe första timmen av lektionen sittandes i mitt knä lekandes med sin Kalikå-docka, ammade sedan lite och bajsade därefter. Sen var det rast. Andra timmen somnade Signe så sött i sin vagn. Jag hoppas att lärarens mummel framme vid tavlan om standardavvikelser och nominalfördelningar på något sätt gick in i Signes undermedvetna ändå. Man har ju hört om folk som lärt sig nya språk genom att lyssna på freestyle när de sover.
Personligen hoppas jag också på att kunna tillgodogöra mig kursen på något undermedvetet plan. Annars blir det lätt lite tufft. Fyra vardagar i veckan är det schemalagd undervisning. Då går jag upp 6.30 för att hinna gå hemifrån en timme senare och lämna Tora hos Agneta. Skolan börjar klockan 9.00 och slutar 12.30. Knappa timmen senare kommer Signe och jag hem och hinner precis äta lunch innan vi ska hämta Tora klockan 15.00. Klockan 18.00 kommer Janne hem och då står maten på bordet . Klockan 20.00 somnar båda tjejerna. Ungefär 20.45 brukar Signe vakna första gången. Sedan ammar hon varannan timme natten igenom.
Den femte skolfria vardagen är Tora hemma från dagmamman. Någonstans däremellan ska jag hinna med att göra räkneövningar inför varje lektion samt plugga till tentan som är den 5 juni. Om jag tar den här tentan nu kommer jag titulera mig själv "Superwoman of the year".
Därför är det stor risk att den här bloggen kommer vara lite inaktiv de närmsta veckorna. Det kommer dock inte jag att vara. På återseende!
3 kommentarer:
Jag är sjupt imponerad. Jag håller knappt igång min blogg och då yrkesarbetar jag bara...
Jag kanske borde ta en kvällskurs i Latin och börja träna för ett marathon.
Jag är grymt grymt imponerad hur du som ammande kvinna får in något i hjärnan. Tror inte jag skulle klara en statistiktenta om jag så hade en heltidsanställd barnflicka. Det som stod i "mina vänner" boken 1984 gäller fortfarande - du är fortfarande min idol!
Man tackar och bockar :-)
Skicka en kommentar