Barnkalas

I tisdags var det "äntligen" dags för Toras tvåårskalas som hon höll på hemmaplan för de andra dagbarnen. När jag lämnade Tora hos dagmamman Agneta i måndags, dvs dagen innan kalaset, berättade hon att Pontus (Toras "bästis" hos Agneta) på söndagen hade sagt till sin mamma "Åhh, vad jag längtar till Toras kalas. Nu är det bara två dagar kvar". Det är sådana kommentarer som gör en lite varm om mammahjärtat men som samtidigt medför lite prestationsångest. Man vill ju inte att Tora ska bli hågkommen som flickan som hade de tristaste kalasen. Än så länge hade vi (läs mormor) bakat bullar och rullat chokladbollar. Thats it! Jag bestämde mig för att fixa till en fiskdamm. Med riktigt godis i påsarna. Inte russin och tandborste här inte.
Klockan halv två kom så hela ligan. Det verkade som om hela huset plötsligt fylldes av barn men det var faktiskt bara fem stycken, sex om man räknar med Signe. På bordet stod uppdukat ett stort bullfat, chokladbollar, ett stort fat med glass samt lite majspuré till Signe (stackars barn). Jag måste erkänna att jag helt missbedömt hur mycket bullar det äts på ett barnkalas. Det gick åt hela två stycken. En åt Agneta och en åt Pontus, mest av artighet tror jag, han säger alltid så väluppfostrade saker. Till exempel sa han, "Vad fint ni har", när han kom. Det är väl artigt sagt av en fyraåring? Det var också han som åt den enda chokladbollen. Nu är de dock slut. Tora gillar inte chokladbollar och Janne äter dem inte heller. Detta innebär att någon, jag tror det kan vara jag, har ätit upp resterande 24 chokladbollar sedan i tisdags. Idag är det fredag.
Under fikat sjöng vi självklart "Ja må hon leva". Tyvärr sa Rasmus fel namn när han skulle säga "Ett stort leve för Tora, hon leve", han råkade säga Saga istället (det var hon som fyllde år senast), men det gjorde ingenting. Tora tror nämligen att sången går så, för sist hon sjöng den så sjöng de ju faktiskt så. Rasmus skämdes dock lite. Sen skämdes han ännu lite mer när han rev ner fiskdammen så att en glasvas for i golvet med ett pang. Även om jag lovade honom att det inte gjorde någonting alls och att det inte var hans fel. För det var det faktiskt inte. Jag menar, vem kommer på tanken att hålla upp ett fiskdammsskynke på ett barnkalas med en glasvas?!
När Janne kom hem efter jobbet och frågade henne hur kalaset hade varit, svarade Tora "Pang! Pang i bygget". Jag tycker det var en ganska bra sammanfattning.