Hågelbyparken

Signe på utflykt

Tora och Freja marcherar

Tora och Agneta

Idag har det varit utflykt med dagmamme-barnen med familjer till Hågelbyparken. Kvart i nio var det samling med bilarna, så att vi skulle kunna rulla iväg kort därefter och hinna med "häst och vagn turen" vi bokat. Strax före klockan åtta var vi uppe ur sängarna hemma hos oss. Jag hade då dryga halvtimmen på mig att fixa i ordning mig själv, klä på två blöjbarn, fixa frukost, göra matsäck och packa in vagnen och ungar i bilen. Det är inte gott om tid, för den som undrade. Tora fick välling framför TV:n och jag åt frukost samtidigt som jag packade bilen. Signe fick åka iväg i sin pyjamas. Men vi hann till samlingsplatsen i tid. Det enda som inte hanns med var att amma Signe. Hon klarar sig till vi kommer fram, tänkte jag. Hur långt kunde det vara till den där parken egentligen?

Det visade sig vara oändligt långt. Särskilt som Signe började skrika redan vid Hökarängen. Agneta som hade valt att åka med vår bil försökte förgäves trösta. Strax efter Flemingsberg kräktes Tora. Första gången. Som tur var hade jag hunnit stanna bilen på en långtradarparkering och fått ut Tora ur bilen. I stället för i bilen, kräktes hon nu på sina sandaler. Medan Agneta tröstade Tora, stödammade jag Signe lite. Hon blev om möjligt ännu argare. Helt hysterisk över att bara ha fått en halv tutte, men vi var tvugna att köra vidare. Vid Tumba centrum kräktes Tora igen. Den här gången kunde jag inte stanna eftersom jag i all tumult hade jag lagt mig att köra i bussfilen. Tora spydde, Signe skrek, busschaufförerna tutade ilsket på mig och Agneta ångrade bittert sitt val av bil.

Till slut kom vi ändå fram och det blev en jättetrevlig dag trots allt. Efter lunch åkte vi hemåt. Konstigt nog ville ingen lifta med oss hem.