Bromsen på vår barnvagn gick sönder i måndags morse. Tyvärr gick den inte sönder på så sätt att hjulen inte gick att låsa. Nej, den gick sönder så att hjulen fastnade i låst läge. Det inses lätt att det är lite svårt att köra vagnen då. Enda alternativet att få Tora till dagmamman och Signe och mig i tid till skolan, var att ta syskonvagnen in till stan. Någon har liknat syskonvagnen vid ett hangarfartyg. Det är en ganska bra liknelse. Detta hangarfartyg har jag alltså i två dagar nu, baxat upp på helvetesbussar och tunnelbanor mitt i morgonrusningen. Det värsta är dock inte att behöva väja för stressade stockholmare hela tiden, utan alla de otroligt irriterade blickar man får. Som om man inte redan visste att man tar upp enormt mycket plats med detta as till vagn. Innan jag fick barn undrade jag vilka idioter till föräldrar som tar syskonvagnen in till stan. Nu vet jag, det är idioter som jag.
Men faktum är att jag tror att jag med hangarfartyget tar upp ungefär lika mycket plats som jag gjorde när jag var höggravid med Signe. Någon vecka innan Signe kom var vi bjudna på bröllop. Jag hade på mig en grönbrun klänning som satt ungefär lika bra på mig som ett indiantält. Vid ett tillfälle referade jag till mig själv som "moderskeppet" där jag i sakta mak kryssade fram mellan festdeltagarna. Janne tyckte det var så roligt sagt att han gick bakom mig och hjälpsamt ropade "tut, tut, tut" när vi kom gåendes. Observera gärna att han gick bakom och inte brevid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag kan bara tänka mig hur arga folk blir när det kommer en stor syskonvagn utan syskon i. Du får väl ta en docka i Toras storlek och lägga en filt över så folk i alla fall tror att vagnen är full :)
Eller så kan jag sätta dit en sådan där upplåsbar Barbara som de kör i USA när de åker i samåkningsfilen trots att de är ensamma i bilen.
Eller så kan du få hyra ett av mina barn. De kan behöva lära sig lite matte. De kan också säga tut tut tut och gillar att åka buss och tunnelbana.
Skicka en kommentar