Mamma-gympa

Idag skulle Signe och jag gå på mamma/baby-gympa, men när vi stormar in i gymlokalen en minut i halv tolv, ser alla mammor ganska färdig-gympade ut. Passet är slut. Jag har tagit fel på en hel timme. Lyckligtvis kan man skylla på amningshormoner. Det är ju allmänt känt att ammande mödrar är lite virriga. Instruktören tycker att det är okej om vi stannar och går på nästa pass. Istället för ett mjukt stabilitetsträningspass för nyförlösta mammor blir det nu ett stenhårt cirkelträningspass! Det går till min förvåning riktigt bra, jag har nog inte tappat så mycket i styrka som jag tror. Kondisen däremot är inte mycket att ha. Jag är slut redan efter uppvärmningen.
Signe är en liten ängel under hela passet. Hon sitter så nöjd i sin bilbarnstol och tittar på alla fläskrumpor som flåsar förbi. Ler sitt tandlösa leende mot alla tanter som stannar upp och pratar lite fånigt med henne (jag vet nog vad ni tänker nu: tanter och stenhårt cirkelträningspass... undrar hur tufft det där passet var egentligen, men nu tror jag nog att ni underskattar tanterna). Det enda missödet var Signes mega-bajs mitt under passet, en sån där som går igenom både body och byxor. Jag passade på att byta när det var min tur att hoppa hopprep. Någon måtta får det vara på skuttandet. Det var ju faktiskt inte så länge sedan jag fick barn.