What goes around, comes around

När jag var liten sa jag tydligen vid ett tillfälle till min mamma, "Mamma, vad jag önskar att du vore söt". Detta satte tydligen djupa spår hos min kära mor, för hon har påmint mig om detta, inte bara en gång, utan flera. Nu är det bara att konstatera att det ligger något i talesättet "what goes around, comes around", för Tora har börjat kommentera sin mammas utseende och klädval, och ännu så länge inte i någon positiv bemärkelse.

Som exempel drog jag i morse på mig det första plagg jag hittade. Det råkade vara Jannes träningslinne i storlek XXL, och som dessutom luktade svagt av "karl som har tränat". Eftersom den var några nummer för stor, fyllde jag inte riktigt ut linnet i armhålorna (thank you God). Om jag lyfte på armen såg man liksom in och igenom hela linnet och ut på andra sidan. Jag är väl medveten om att detta är ett stilbrott utan dess like, men jag tycker liksom att det kan gå an att se ut så här en stund på morgonkvisten om de enda som kommer se en är ens egna barn. Men Tora måste tyckt att det var avskyvärt. Vid frukosten lyfte jag vid ett tillfälle upp ena armen för att rätta till håret. Tora tittade med avsmak på min armhåla och på min urtvättade, slitna amnings-BH. "Mamma, inte så!!", sa hon argt och pekade på min armhåla. Skamset tog jag ned armen.

En stund senare stod jag i badrummet och slängde på mig lite mascara. Tora var med och såg på. Hon tycker om att vara med när jag sminkar mig. "Bara titta", brukar hon säga och se lystet på min smink-necessär, och man riktigt ser hur det kliar i fingrarna att få leka med "mammas kritor". Vilket hon för övrigt gör så fort man vänder ryggen till. I dag avslutade jag morgon-fixet med att snabbt sätta upp håret i en något slarvig, det erkänner jag, mamma-tofs på skulten. Tora såg bekymrat på mig. "Mamma, fel tofs", sa hon bestämt. Jag suckade och hämtade hårborsten. Någon gång ska jag påminna henne om detta. Och det inte bara en gång.

Signe har ännu så länge inga åsikter om sin mammas klädval. Hon är nöjd så länge jag har någon form av amningsvänligt plagg på mig, så att tutten snabbt kan komma ut så fort hon behagar. Nu ammar jag varannan timme (dygnet igenom vill jag tillägga). Därför gjorde jag nästan små piruetter av glädje idag vid lunchen när Signe verkade uppskatta havregrynsgröten. En fyra, fem skedar slank nog ned utan problem. Signe avslutade dessutom lunchen med att dricka tuttmjölk ur den nya flaskan (http://intemaladar.blogspot.com/2008/04/om-riktig-mat.html). Lyckan är fullständig.

Slutligen vill jag tillägga att min mamma var, och är, jättesöt. Jag tar således helt avstånd från den där kommentaren jag fällde för en sisådär trettio år sedan.