Glad vår!

Denna helt underbara vårdags förmiddag har vi självklart spenderat i Nyckelviken. För er som har missat det, är det ett naturreservat i Nacka som är något av ett barnfamiljs-Mecka. Sist vi var där roade sig Janne med att överslagsräkna det sammanlagda värdet på alla barnvagnar som var där. Han kom väl upp i några hundratusen om jag inte minns fel.
I Nyckelviken finns möjlighet till all slags "frilufs", korvgrillning, kaffedrickning och djurskådning. Där finns hästar, får, kor, hönor, kaniner men framför allt, grisar. Jag har aldrig sett så stora grisar som det har i Nyckelviken. De är gigantiska. För en tvååring måste dessa grisar te sig ENORMA. Janne hävdar dock att grisarna är normalstora. Att grisar faktiskt är så där stora, men jag vet inte jag. Jag menar, vad vet Janne om grisar? Han är ju ingen månskensbonde direkt.
Tora började i alla fall tjata om grisarna redan när vi satte oss i bilen. "Grisarna?", frågade hon typ en gång i minuten, vilket hinner bli rätt många gånger under den kvart det tar att åka. Femton för att vara exakt. När bilen äntligen svängde ner mot Nyckelviken pekade hon ut genom bilfönstret och sa, "Där. Grisarna. Mamma ser du?" Jag tittade ut genom fönstret och sökte förtvivlat med blicken. Jag såg inga grisar. Bara två pensionärer som var ute och strosade i vårsolen. Inte kan det ha varit dem hon menade?
När vi så slutligen kom fram till de riktiga grisarna var dock intresset från Toras sida tämligen svalt. Hon kastade en förstulen blick mot den, enligt mitt tycke enorma, galten som lättjefullt låg och solbadade i gyttjan och sa argt, "Näe, annan!". Sen ville hon gå tillbaka och titta på hönorna.

Under eftermiddagen höll vädret i sig och medan Janne oljade utemöblerna gick jag och tjejerna en promenad till Konsum och köpte vårens första glass. I vagnen på väg dit skaldade Tora en liten vårdikt. Den gick så här. "Solen skiner. Varmt o fönt. Fjälilarna flyger. Dä uppe" Det sista ska man säga samtidigt som man viftar med skitiga små fingrar högt över huvudet. Glad vår på er!