Inte måla där. Heller.

Jag kände att jag inte riktigt kunde släppa ämnet fötter riktigt än. Jag måste först få berätta om Toras senaste tilltag.

En helt vanlig vardagsmorgon satt Tora på vardagsrumsgolvet och ritade lite innan det var dags att gå iväg till Agneta, Toras dagmamma. Jag minns att jag berömde henne för att hon varit så duktig och inte målat, varken på sig själv eller på golvet, b a r a på papper, även om det måste ha kliat i hela kroppen på henne efter att få måla någon annanstans. Någonstans där man inte får. Men det gjorde hon inte. Trodde jag!

Senare samma eftermiddag hämtar jag Tora hos Agneta. När vi står i hennes hall och klär på oss ytterkläderna, säger så plötsligt Agneta:

-"Jo, jag måste få fråga. Vi har undrat så under dagen, barnen och jag. Har Tora gjort fotavtryck eller något annat spännande i går kväll?"
-"Nej", svarar jag och ser frågande ut. "Hur så"
-"Jo, det var bara det att hon hade sådan färg under fötterna".

Jag tar av Tora ena strumpan. Och mycket riktigt. Min dotter har, mycket listigt, målat med sina tuschpennor under fotsulorna, där hon vet att mamma inte kommer att titta. Det är så listigt gjort, att det inte är annat än att jag blir lite orolig för framtiden. Jag har exempelvis redan nu börjat kolla runt efter kassaskåp med kombinationslås där vi kan förvara hushållets fåtaliga (*host host*) alkoholhaltiga drycker. Och jag tänker inte berätta för henne, historien om vår bekant, som i sin ungdom mycket listigt ersatte innehållet i sin pappas nya dyra oöppnade whiskeyflaska med té. En whiskeyflaska som pappan senare, helt oventades, ger bort till en kund i present. Nej. Sådant håller man bäst för sig själv.