Knåda knåda lite bulle

Igår kväll var jag som sagt och tränade. Boxercise med Hampa.

Jag älskar att boxas. Det är så befriande på något sätt. Att få puckla på, ta i ända från tåååårna och så är det alldeles tillåtet. Boxtränaren från igår kväll verkade också gilla boxning, även om jag tror att han hellre skulle vilja träna typ juniorlandslaget i kickboxing än diverse löst förortsfolk i Högdalens sim- och sporthall på onsdagkvällar. Men jag kan ha fel, absolut, trots att det haglade av kommentarer som:

"Och när ni duckar, släpp inte ögonkontakten, för i en RIKTIG match hade ni varit rökta då"
"Tänk på att njurarna sitter här. Slå helst inte där"
"Försök att undvika att träffa mitt i solar plexus är ni snälla"

Och så avslutades passet med att man skulle boxa sin partner i magen medan denne spände magmusklerna så hårt den kunde (vilket kan tilläggas att man gjorde av ren självbevarelsedrift), varvid följande konversation utspelades mellan Hampa och mig:

"Spänner du magmusklerna nu?"
"Ja, jag gör ju det"
"Säkert?"
"Va faan, jag har fött två barn. Det blir inte hårdare än så här!"