Party Animals

Igår kväll var vi bjudna på middag hemma hos Marcus, Helene, Linnie och Leo. Och kan ni tänka er, Tora var ett litet solsken denna gång. Allting är visserligen relativt, men i ett par timmar lekte i alla fall de bästa vännerna fint ihop utan några större incidenter. Tillräckligt länge för att mammor och pappor skulle hinna få i sig lite vin och hugga in på maten. Men sedan började det att knorras lite i leden. Middagen avslutades raskt på stående fot och vi tog ett, vad jag trodde var ett gemensamt beslut, att lägga varsitt barn för att sedan sammanstråla i vardagsrummet. Men ack vad jag bedrog mig!
Signe som var världsatrött somnade på fem minuter. Belåtet sjönk jag ned i soffan med välfyllt vinglas och började förnöjsamt bläddra lite i en av veckotidningarna som låg på soffbordet. Sådärja! Sämre kan man ju ha det medan man väntar. Det var bara det att jag väntade. Och väntade. En kvart, en halvtimme... ..jag började gäspa lite. Var hade alla tagit vägen? Efter en dryg timme masade jag mig upp för att kolla läget. Inifrån Linnies rum hördes tunga snarkningar och från Leos rum hördes inte ett knäpp. Värdparet hade somnat. Ja, hela familjen för att vara exakt. Jag smög bort till gästrummet. På golvet brevid Tora låg Janne och sov. Jag ruskade honom vaken lite försiktigt.

-Janne, du somnade. Alla andra sover också.
-Oj, hoppsan.
-Vad ska vi göra? Ska vi gå och lägga oss vi med?
-Vad är klockan?
-Den är tjugo över nio.
-Ja, det är väl lika bra.

Fan vad roliga vi måste vara att hänga med. Någon som vill komma på middag?