Frisör

I lördags kom vi in på ämnet frisörer och hur ofta man går dit. Det var allt från ytterligheter som en gång vart femtonde år (min kära make) till var åttonde vecka (Lena).
-När gick du till frisören sist?, frågade Janne mig. Jag var tvungen att tänka efter ett slag innan jag sanningsenligt svarade:
-Hmm, det var nog precis innan vi åkte till Grekland i somras.

Det ser alltså inte bättre ut, än att senast jag klippte mig var över ett halvår sedan. Bokstavligen talat. Så i morgon ska jag klippa mig. Min kära mor har nämligen vänligt nog lovat att ställa upp som barnvakt till Signe under lunchen, så att jag kan fixa till mina slitna toppar. Det här fick jag klartecken för i måndags. I morgon är det onsdag. Om jag säger så här. Det är inte alla frisörer man kan ringa till med två dagars förvarning och få en tid hur som helst. Speciellt inte om man har krav på både läge och tid. Det blev till att slå upp Gula Sidorna, leta upp frisörer som ligger inom fem minuters gångavstånd från mormors jobb, börja på A, lyfta på telefonen och börja ringa.

-Annelies Hårvård!
-Hej. jag undrar om du har tid för en vanlig klippning klockan 12 på onsdag?
-Nej tyvärr. Den tidigaste tiden jag har är om två veckor.
-Ok. Tack så mycket ändå.

***

-Hej, är det Berits Hårstudio?
-Ja det är det.
-Jo, jag undrar om du möjligtvis har en tid ledig på onsdag klockan 12?
-Skämtar du?

Så nu vill det sig inte bättre än att jag har tid för klippning hos Salong Shami på Timmermansgatan i morgon klockan 12. Det här kan sluta hur som helst mina vänner. Hur som helst. Som tur är, är jag inte vidare kinkig när det kommer till hår. Jag menar, hår är hår. Det växer ut igen. Den enda klippningen jag egentligen ångrat, är när jag i fjärde klass lät mig övertalas av min mamma att klippa mig som Marie Fredriksson. Ända till i sexan såg jag inte riktigt klok ut. När en Marie Fredriksson-frisyr är på utväxt, kommer man nämligen under en tid vara skrämmande lik Per Gessle i håret, om man bortser från den taskiga blonderingen. Under hela mellanstadiet såg jag alltså ut som Roxette i håret. Först den kvinnliga halvan, sen den manliga. Jag har fortfarande inte förlåtit min mamma för det.

Vi får se efter klockan ett i morgon hur det blir med försoningen.