Roligt nästan jämt

För något år sedan köpte jag ett par nya träningsbyxor på Stadium. Eftersom jag förmodligen hade någon grinig unge med mig in i butiken, provade jag dom aldrig. Dom såg tillräckligt okej ut på galgen och så var dom tokbilliga på rean. Och Hey, det är träningsbyxor vi pratar om, de behöver inte sitta som en smäck.

Men alltså. Jag önskar att jag tagit några minuter i provhytten ändå. För maken till byxor att sitta illa alltså. Illa, illa, illa och inte på något som helst sätt smickrande. Alls faktiskt. Underkroppen blir liksom helt formlös från midjan och ner. Jag kunde ligga gärna ha dragit på mig ett partytält i stället för de där byxorna. Eller tränat utan byxor. Det hade förmodligen sett mindre korkat ut än vad de där brallorna gör på.

Nåja. Som tur är är jag utrustad med en ganska stor portion självironi och drar på mig byxorna i alla fall ibland när jag åker och tränar (typ när allt annat ligger i tvätten). Man tränar ju liksom inte på något fräsigt innerstadsgym utan studsar mest runt bilringarna på diverse sim- och träningshallar i söderförort.

Fast det blir inte så effektivt tränat med de där byxorna på. Det blir det inte. Som igår, när jag var på step-up, och skulle göra lite tuffa och sexy moves på brädan. Alltså, jag kunde inte sluta fnissa. Så fort jag såg mig själv i spegeln höll jag på att dö en smula av skratt. Det var nog ett av de roligaste pass jag gått på. Fast inte så kul att jag någonsin kommer ha på mig de där byxorna igen. Nej, det var sista gången. Funderar på att bloppa dem. Någon som är sugen? Hahahaha!

Bilder säger ni! Bilder. Men okej då, bara för att det är fredag. Trevlig helg!