Smärtlindring

Igår kväll innan vi gick och lade oss, masserade Janne mina sjukt spända axlar och nacke med muskelliniment. Ni vet en sådan där kräm som värmer och sticker i näsan. Han masserade på det sätt som karlar masserar på. Han tog i för kung och fosterland! Och jag vet inte riktigt vad som hände men han måste ha släppt lös en hel ocean av spänningar, för i morse vaknade jag med jordens huvudvärk i en dimma av tigerbalsam.

Med Signe under ena armen stapplade jag ner till badrummet, bara för att upptäcka att vi inte hade några som helst värktabletter hemma. Inga ipren, inga alvedon. Ingenting! Gaah! Den här dagen kommer inte att fungera utan smärtlindring, hann jag tänka innan jag kom på att barnen har ju alvedon också. Både som suppositorier (sådana som man stoppar upp i.. ja.. i rumpan) och i flytande form. Jag läste lite om doseringarna på förpackningarna. Jag hade att välja på att dricka hela två flaskor à 100 ml flytande alvedon med skogsbärssmak eller stoppa upp sju stycken suppositorier som ett pärlband i rumpan. Eller fortsätta ha ont i huvudet.

Man kan säga att jag har ont i huvudet idag.