Syskonkärlek

Tora har blivit så fasligt elak mot Signe på sista tiden. Och hos dagmamman är det alltid något dumt hon gjort mot något annat barn. Fast mest är det mot Signe hon är elak. En putt här och ett tjuvnyp där. Jag växlar att säga till på skarpen, ge onda ögat och time out med att sätta på mig plyschoverallen och på ett varmt, mjukt och pedagogiskt sätt förklara varför Tora inte får sparka och putta sin lillasyster: "Då kan Signe göra illa sig och bli ledsen. Det kan till och med komma blod och då får man åka till doktorn och det vill man ju inte"*. Ingen taktik verkar funka klockrent direkt och ibland händer det dessutom att jag i ren panik vrålar: "MEN TORA SLÄPP HENNE FÖR F-N". Det är när Tora har fått in en halv-Nelson och är på väg att brotta ned en i ansiktet högröd Signe i parterre-läge**.

Igår kväll när vi gått och lagt oss, diskuterade Janne och jag hur vi skulle förhålla oss till det här. Vi kom visserligen inte fram till någonting eftersom vi somnade mitt i diskussionen, men jag minns att jag tänkte att jag skulle försöka ge Tora om möjligt ännu mer kärlek, eftersom hon kanske är elak mot sin syster av ren svartsjuka. Så i morse när Tora kom in till mig och Signe i dubbelsängen frågade jag henne: "Tora, vill du komma och mysa med mamma?". Tora tittade på mig och kröp demonstrativt ned under täcket på Jannes tomma sida av sängen och sa: "Nej mamma. Det blir bra så här".

Hon är inte ens tre år fyllda. Ska det redan vara slut på mysstunderna. *snyft*.

Jag upprepar mitt mantra här hemma: "Det är bara en fas hon går igenom. Det är bara en fas. Bara en fas"

*Jag inser själv att det inte är så speciellt bra att HOTA med doktorn. Inte speciellt bra alls faktiskt.
** Nu är inte jag någon brottare och det här movet är kanske inte ens fysiskt genomförbart. Jag ville bara åskådliggöra syskonkärleken för er på ett pedagogiskt och tydligt sätt genom att slänga mig med några brottartermer.