Janne var bortrest natten till idag, så min snälla mamma sov här inatt (trots att hon haft det jobbigt natten innan, tänker på er mamma *kram*) utifall att det skulle bli nattacirkus igen. Men det blev det inte! Tora sov precis hela natten och Signe sov jättebra inatt igen. Okej, hon vaknade vid 23.30, 2.00 och 4.30 men eftersom hon somnade om nästan omedelbums så räknas det knappt. Jag är van att behöva vara uppe någon timme vid varje uppvak, så natten till idag.. pfff.. som en promenad i parken. Med bekväma skor.
På plussidan är att vi alla är pigga och glada idag. Och det är vi fanimej inte vana vid. Det negativa är dock, att jag aldrig mer kommer få sympati av min mamma när jag säger att vi haft en dålig natt. Hon kommer ju helt enkelt inte att tro mig. Sedan har jag dessutom fått veta att jag pratar i sömnen. Nu vet jag inte om det är något positivt eller negativt direkt. Det kanske är så enkelt att det beror på vad man säger. Men nu pratade jag tydligen inte så mycket, utan mer gnällde och gnydde, som om jag bar all världens sorger på mina (vältränade) axlar.
Ja men vem vet, det kanske jag gör också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det typiskt!! Alltid när man "minsann ska visa någon" så bara funkar det! Skönt, men... jo, skönt! Kram, Jennie
Ja. Faktiskt bara skönt.
Vilken underbar blogg du har och du skriver fantastiskt bra, jag har suttit här och läst och gapskrattat nu. =)
La in en länk på min blogg till din sida, hoppas att det är ok.
gitsie: Tack! Kul att du hittat hit.
Skicka en kommentar