Middagssällskap

Eftersom det lustigt nog har visat sig vara så, att Minna och jag bor typ fem minuters promenad ifrån varandra, och dessutom i ett område som har en rätt trevlig kvarterskrog, gjorde vi slag i saken i går kväll och sammanstrålade våra familjer på nämnda krog.

Supertrevligt! Så trevligt att vi efter en flaska vin, kände att det vore lite najs att beställa in en till. Men när vi gjorde det, undrade den unge servitören lite lätt blygsamt sådär, om vi verkligen trodde oss hinna med att dricka upp den innan vi var tvungna att lämna vårt bord. Egentligen var det nog så, att han i sitt stilla sinne undrade hur f-n han skulle hinna med att städa upp efter oss innan nästa sällskap skulle komma.

Det var nämligen kaos vid vårt bord. Tora och Signe hade vält ut varsitt vattenglas och Jack hade kletat majskrokar på duken. Kemisten konstaterade att den som var snål kunde få sig ett gratis skrovmål under bordet, för där låg icke föraktliga andelar av Toras pizza och och Signes medhavda snabbmakaroner och ärtor. Vid tillfället för uppbrottet satt jag och försökte stoppa det ymniga blodflödet från min läpp som Signe kärleksfullt hade rispat med sina sylvassa naglar och Jack satt och tokviftade med Kemistens stegräknare (vilket för övrigt är det den egentliga anledningen till varför Kemisten alltid vinner stegtävlingarna på jobbet).

Även om vår gemytliga kvarterskrog kanske inte var riktigt lika entusiastiska över vårt besök, hade i alla fall vi som sagt väldans trevligt. Och Tora var nöjd, för hon fick glass till efterrätt. Vaniljglass. Minna frågade Tora om "det kanske var den bästa glassmaken?".
"Nääej", svarade Tora.
"Vilken är den bästa smaken då?", undrade Minna igen.
"Napp", konstaterade Tora då, utan någon som helst tvekan

Mmmm. Nappglass. Med smak av latex. Borde kanske tipsa GB inför sommarens nya glasslanseringar.